Inte 007 utan 30 000: Servicedatalagrets agenter har rätt att förbättra

Suomi.fi tjänster - 18.06.2018

Servicedatalagrets historia började någon gång under hösten 2011. På Suomi.fi:s redaktion som just flyttat över till Statskontoret arbetade enligt statsrådets och FM:s anvisningar: man planerade framtidens Suomi.fi-tjänst, dess egenskaper och de reformer och nya element som egenskaperna skulle behöva.

Många av de goda sakerna var återanvända med tillstånd, enligt andan för gott internationellt samarbete. Av danskarna lånade vi hela MinSide-konceptet (mina uppgifter och meddelanden), av britterna tog vi det tydliga användargränssnittet, det handledande innehållet och de åskådliggörande servicesstigarna och de verktyg som krävs för innehållshanteringen, och så vidare.

Men två saker hittade vi på alldeles själva. Den elektroniska ärendehanteringen på en annan persons vägnar har för första gången någonsin i världen skapats genom tjänsten Suomi.fi-fullmakter. Och Servicedatalagret, SDL som är bekant för många, utvecklades för att silofri användning av tjänsterna, för en enhetlig beskrivning och för en sam- och återanvändning av tjänsterna.

SDL blev en teknisk verklighet i mitten av årtiondet och en del av Kapa-lagen som förpliktigar myndigheterna sommaren 2016. Allt gick slutligen mycket snabbare än förväntat och ett drag i SDL-historien har varit särskilt viktigt: Antalet tjänster och servicekanaler som beskrivs i SDL-systemet.

I början av juni 2018, två år efter att Kapa-lagen trädde ikraft, har cirka 30 000 tjänster och cirka 130 000 servicekanaler kopplade till dessa beskrivits. Eftersom SDL nu är öppet även för tredje sektorn och företag finns det fler anslutna organisationer än det finns kommuner, landskap, ämbetsverk och institut sammanlagt inom den offentliga sektorn. Det kommer hela tiden fler beskrivningar av tjänster, kanaler och organisationer,

Servicedatalagret har ända från början inte byggts upp bara för medborgarnas och förvaltningens databehov utan även som en resurs för öppen data. Och vi vill gärna se att tredje parter utvecklar innehållet: service- och programutvecklare inom alla sektorer. Allt detta ställer rätt höga kvalitetskrav på SDL-datan både vad gäller noggrannhet, aktualitet och omfattning. Suomi.fi:s och SDL:s kommande roll i tjänsten där medborgarnas får jämföra vårdcentraler betonar detta.

Det finns inget antal människor som kontrollerar och höjer kvaliteten på en så här stor mängd data, åtminstone inte ett sådant antal som skulle vara funktionellt eller ekonomiskt vettigt eller realistiskt. Det var slutsatsen vi drog ifjol, och vi kom fram till en tydlig lägesbild: Det behövs en maskin för att kontrollera kvaliteten på SDL-uppgifterna och för att inleda korrigeringar.

Då kom vi på tanken och konceptet till ett program som med hjälp av i huvudsak dagens språkteknologi granskar tjänstebeskrivningarna, identifierar kvalitetsbrister (dvs. brister i förhållande till SDL-anvisningarna) och ger praktisk hjälp och handledning för den som gör en enskild tjänstebeskrivning för hur kvaliteten kan förbättras. Vi tänkte att programmet ska komma att granska SDL-datan och göra mjuka ”ingrepp” i dataproduktionen gav vi det namnet SDL-Kvalitetsagenten, med tillstånd att förbättra kvaliteten på hela SDL-innehållet.

I andan av försökskultur och smidig utveckling talade vi med en del leverantörer, och Lingsoft fick i uppdrag att utföra ett intensivt och några månader långt proof of concept-projekt för Kvalitetsagenten med hjälp av ett material på cirka tusen tjänstebeskrivningar.

Målet för projektet var att undersöka hurdana kvalitetsavvikelser maskinell kvalitetsledning kan ingripa i och hur vi kan påpeka avvikelserna för de som skrivit texterna. Samtidigt var syftet att utvärdera hur mycket ett sådant här verktyg kunde underlätta innehållsproduktionen i Servicedatalagret om det skulle tas i bruk.

Till en början ställde vi upp cirka tjugo kriterier som kunde användas för att granska och förbättra tjänstebeskrivningarna. Med hjälp av kriterierna letade vi upp till exempel stav- eller grammatikfel i materialet och försökte identifiera svårtolkad text. Kvalitetsagenten ingriper alltså till exempel i satsmotsvarigheter som överskrider ett visst gränsvärde, i passiva former eller långa meningar. För att den information som ingår i Servicedatalagret ska vara strukturell och kunna utnyttjas av maskiner måste tjänstebeskrivningarna följa en viss datamodell. Därför undersöktes även möjligheterna att identifiera exempelvis telefonnummer, besöksadresser eller e-postadresser som finns i fel fält. På listan med kriterier hamnade även till exempel hänvisningar till lagparagrafer samt upprepandet av basbeskrivningen i fältet där tjänsten beskrivs.

Kriterierna kontrollerades, preciserades och antalet minskades vid behov under resans gång efter att vi fått granska tjänstebeskrivningar som körts genom kriterierna. Ibland visade det sig vara utmanande att fastställa gränsvärdena. Vi tvingades till exempel precisera vår förhandsuppfattning om passivet. Användningen av passiv innebär inte alltid otydligheter, utan ibland är det möjligt att uttrycka något tillräckligt tydligt även med passiv.

Tanken är att den eventuella kvalitetsagenten inte endast är någon som pekar ut fel eller viftar med den röda pennan. Det egentliga målet är att skapa ett verktyg som stöder SDL-kvaliteten och som fungerar i realtid tillsammans med SDL och som hjälper till med att skapa en bra tjänstebeskrivning redan då den skapas eller sedan då den uppdateras.

 

Marko Latvanen, specialsakkunnig

Heli Hautaniemi, planerare